Drivkraft?

Imorse promenerade jag med en kollega som jobbar på Utrikesavdelningen till jobbet.
Hon är, liksom jag, morgontrött som bara tusan. Vi diskuterade detta lite då hon säger
"Och det finns ju inget ljus i den här tunneln förän efter pensionen".
Jag vet inte om det var på allvar eller inte men jag började i alla fall fundera på detta och frågade henne hur hon trivdes på jobbet och visst, hon tyckte det var ett "Okej jobb men jätteroligt är det ju inte heller" och "Jag skulle kunna byta men man vet ju inte vad man får, här vet jag vad jag har".
Det där är precis sånt som jag vill jobba med i framtiden! Jag vill inte att människor ska gå till ett jobb som är "Okej" utan till ett jobb som är det jobb de gillar och trivs med.
För jag tror att vi alla kan få det där jobbet där vi faktiskt trivs kanske kan vi till och med få jobbet vi drömt om ända sen vi var små men då måste vi våga ta klivet.

När jag ska göra en "ny" sak brukar jag konsekvens beräkna enligt följande modell:
Vad är det värsta som kan hända mig i mitt liv? Jo att jag eller någon närastående omkommer.
Kan det hända om jag prövar detta? I nittionio procent av fallen jag frågar mig detta så är svaret nej.
Redan här kan jag då egenligen bestämma mig för att det där nya är ne bra sak att göra. För troligtvis kommer ingen att dö om jag prövar det.
Men just gällande jobb finns de ju självklart en mängd följdfrågor.

Finns chansen att det nya jobbet är roligare än mitt nuvarande? Annars söker man inte nytt jobb? Eller?
Kommer jag få en ekonomisk kris av att byta jobb? Antagligen inte utan snarare tvärtom.
Vad är det absolut värsta som kan hända? Att jag hamnar utan jobb en period
Är det en kris i sig eller går det att lösa? Oftast gör det ju de

Att ställa sig lite frågor i vardagen tror jag kan vara bra. Att i alla fall inte låsa sig till att stanna kvar på samma ställe dag ut och dag in tror jag är viktigt. Trivs man på sin arbetsplats kanske det finns andra utmaningar och uppgifter på den? Att inte förlora drivkraften att vilja utvecklas, upptäcka och att vara en smula rastlös tror jag är grunden för att ha ett trivsamt och roligt arbetsliv.
Och mornarna känns nog en smula lättare!