Tristess

Kan ju vara kul ibland kanske! Inte idag dock. Jag undrar vad som har hänt egentligen, antingen så håller det på att gå åt fanders för oss eller så har vi lärt våra kunder att göra rätt och riktigt för här är så lite att göra!
Jag har satt upp en mycket snygg skylt på dörren också så nu går de som förut fick fel och terroriserade vår vardag med frågor till rätt ställe. Jag funderar allvarligt på att ta ner den för att få lite spänning i vardagen igen.

Förra sommaren så flöt (det såg ut så, jag lovar!) en kvinna uppför trappan emot mig och undrade var hennes paket var. Inget sändningsnummer eller liknande hon ville vet var hennes paket var. Hon gav beskrivningen för hur hennes paket såg ut (brunt, 40X40X40cm) och undrade HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT HÅLLA REDA PÅ ETT PAKET?!
Ehm, ja. Ett paket ja... Jag trodde hon skulle sätta sig på mig alternativt slänga om kull mig och hoppa på min mage vilket hade varit en högst otrevlig upplevelse då denna kvinna vägde som en tonårig elefantunge (hon var utan snabel dock såvitt jag kunde se). Tillslut efter att jag med min bländande teknik (dvs jag smått stammade och skakade tänder av rädsla) lyckats få henne att förstå att utan ID-nr på hennes sändning blir det mycket svårt att hitta hennes paket och hon flöt härifrån.

Sånt kan jag sakna lite! Det är spänning det!
Nej, nu ska jag arrangera mina papper i en sinrik kombination så jag kan ta det lägsta utan att röra det översta, sortera mina pennor i färg ordning och räkna hur många gem jag har.

Lev väl!