We´re on the road...again.

Back on track!
Helgens lilla dipp är som bortblåst! Och dipp vete fasen, jag tror jag blev stärkt av det faktiskt!

Man undrar ju hur folk står ut med att vara negativ?
Visst får man hajja till ibland och vända tanken men för det mesta så rullar de positiva på nästan av sig självt. Kollegor på jobbet undrar om det hänt nått speciellt men nej, inget speciellt jag är bara på bra humör och ser ljust på livet! Och varför ska man inte det? Göteborg visar sig från sin charmiga sida med dimman inrullande, det är bara en dryg månad kvar till Kent-konsert och idag ska jag ta mig tusan möblera om lite hemma.

Vid det här laget torde de flesta förståt att Jocke Berg och Kent återigen totalt och hänsynslöst trängt sig in i mitt liv. Det gör mig ingenting vill jag lova! Möjligen kan jag just nu uppfattas som aningen Kent-fanatisk av utomstående jag väljer att kalla det Kent-passionerad!